Krångede Kraftverksmuseum
På Krångede Kraftverksmuseum finns skapat en miljö som knyter ihop gårdagen med nutiden. Här kan Du se och ta del av hur människorna levde i och utanför arbetet under kraftverksepoken.
Ett annorlunda upplevelsemuseum
Krångede museum är ett annorlunda upplevelsemuseum, där delaktighet är viktigt för att Du ska få ut det mesta möjliga av Ditt besök. Kliv in mellan de svarta sammetsdraperierna och låt vindljudet föra Dig tillbaka till 30-talets Krångede…
Lyssna till historier, se film och fotoutställning. Upplev hur det var att arbeta under 30-talets arbetsvillkor för vattenrallare, bergsprängare och dykare. På Krångede museum kan Du både spränga, prova en gammal dykardräkt och titta på film om kraftverksepoken.
Vandra i flottarrännan
Delar av utställningen finns även utomhus. I den gamla flottarrännan kan Du ta del av en fotoutställning. Längs vägen ner till rännan passerar Du även flottarkojan där det under sommaren vissa dagar traditionsenligt serveras kolbullar.
Byggandet av Krångede Kraftverk
Krångede kraftverk i Indalsälven byggdes 1931-36 och var under 1940-talet landets till effekt och produktion största kraftverk, som överträffades först 1952 av Harsprånget. Det var den första överföringen av elkraft från Norrland till Mellansverige. Anläggningen är landets största vattenkraftverk som uppförts i enskild regi.
Krångedeforsarna strax nedströms sjön Gesunden är det största sammanhängande fallkomplexet i Indalsälven, som är ett av landets energirikaste vattendrag. Vattenrätten i Krångedeforsarna köptes 1897 av uppfinnaren och industrimannen Gustaf de Laval. Hans ursprungliga avsikt var att anlägga en elektrokemisk industri på platsen, en idé som dock aldrig blev verklighet. Ekonomiska omständigheter tvingade honom att sälja vattenrättigheten 1899.
Efter ytterligare försäljning överläts vattenrätten 1908 till Krångede AB. Några år senare gjorde staten anspråk på forsarna, då Kungliga Vattenfallsstyrelsen hade tänkt sig ensamrätt på ett omfattande överföringsnät söderut. Fem år tog processen som avgjorde målet till Krångedebolagets förmån. Efter förslag från SJs generaldirektör Granholm ledde detta till utformningen av det sedermera internationellt mycket omtalade ”svenska systemet” med statsägda stamlinjer på vilka även enskilda och kommunala kraftbolag tillåts överföra kraft till valfria delar av landet.
År 1931 kunde bygget till slut komma igång. Vattenbyggnadsbyrån, VBB, stod för den vattenbyggnadstekniska och mekaniska delen av arbetet. Generatorer och transformatorer ombesörjdes av Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Asea. Bergsingenjören Gustaf Berggren ledde arbetena på plats. Med sig hade han ett arbetslag på 75 man som följt honom från arbetsplats till arbetsplats i över 30 års tid. Utöver dessa rekryterades ytterligare hundratals arbetare, de flesta från orten. Det uppfördes inga arbetarbaracker eller marketenterier vilket annars var vanligt vid större byggnadsprojekt. Istället hyrde arbetarna in sig på gårdarna i Krångede by eller byggde små egnahem inom ett par mils radie från arbetsplatsen.
Efter många olika förslag till konstruktioner kom man fram till att bygga en renodlad underjordsstation. Berget var tillräckligt stort för att en underjordisk maskinsal kunde komma till stånd till rimlig kostnad och utan risk för bergras. Golvplanet skulle komma att ligga 40 meter under marknivån.